Om orkestern

Trekantiga, tresträngade instrument har trakterats av tre gånger trettio musikanter.

Tretalet är centralt i Gotlands balalajkaorkester. Sedan nystarten 1996 har orkestern framträtt i Berwaldhallen, på Visbys många scener och ombord på det blå lilla turisttåget som en eftermiddag slingrade sig fram längs strandpromenaden.

Söndag eftermiddag klockan tre är det hög tid att samla ihop sig, öva en sista gång, kolla noter och instrument, knata ner till musikskolan. Där börjar repetitionen varje söndag klockan fyra, ledd av Owe Ronström, öns lekfullaste professor. Han ensam har kommit till det tredje stadiet i en balalajkaspelares utveckling.

Första stadiet kan börja vid köksspisen: glöm att plattan är på, lägg handen där och vips! har du lärt dig tremolera, att skaka fingrarna över strängarna. Andra stadiet inträder när du spelat några gånger, det börjar låta musik! Balalajkan är så enkel att vem som helst kan få den att klinga, men har mer att ge för den som vill ligga i.

Tredje stadiet är virtuosens. Också den som når dit har tre låtar som aldrig lämnar balalajkan: Månen, Eken och Ne odna vo pole dorozjenka.Månen lyser över varje balalajkaorkester. Månen lyser också under eken, under asken där vad som helst kan hända, dit de vemodiga tonerna i Ne odna slingrar sig och säger: det går fler stigar över fältet. Det är en vacker bild för livet, det finns ständigt nya vägar att slå in på.

Inför trettioårsjubiléet 2009. Ur Gotlands Allehanda 6 februari 2009:

Jubelkonsert med balalajkaorkester
Gotlands balalajkaorkester fyller 30 år. Det firar man med dubbelkonserter tillsammans med folkmusikgruppen Krack som fyller tio år. På lördag och söndag musicerar grupperna, med Owe Ronström som dirigent, i S:t Hansskolans aula.
Balalajkaordestern har således funnits i tre decennier. Aktiviteten har varit varierande genom åren men nu är den åter på topp. Sammanlagt har föreningen ett par hundra medlemmar men då är det enligt principen "En gång medlem alltid medlem". Antalet aktiva musiker i dag är omkring 30 stycken. Och dessa trakterar alla varianter av balalajkor och domror, från den lilla primdomran till den mäktiga kontrabasbalalajkan.
- Det var 1978 det började, berättar Anneli Klevebrant-Ronström, en av dem som varit med längst. Gunnar Mellander flyttade till Gotland med tio år bakom sig i Södra Bergens Balalajkor i Stockholm. Han ville starta något liknande här och så blev det.
- Många ville vara med, instrument fick vi tag i genom kontakter och resor och musiken fick vi från skivor och andra orkestrar. Ett roligt minne var när vi spelade på Berwaldhallen i Stockholm 1980. Över 300 personer i direktsändning i P2, världens största balalajkaorkester.
Dirigent den gång var Owe Ronström. När han återflyttade till Gotland 1996 fick orkestern en omstart efter att ha legat i träda i något år.
- Sedan dess övar vi varje söndag, säger Anneli. Först var vi hemma i vardagsrummet men sen räckte inte stolarna och vi fick hyra in oss i Kulturskolan. Nu är vi snart så många vi kan vara, det finns inte instrument tilll fler.

I den 30-årsjubilerande orkestern spelar välutbildade och rutinerade musiker bredvid nybörjare som höll i sin första balalajka för någon månad sen.
- Det fenomenala med en sådan här orkester, säger medlemmen Clara Andermo, är att det inte finns någon färdig idé om hur det ska vara, hur man ska spela. Det betyder att man kan göra lite som man vill och, inte minst, att det faktiskt går att få nybörjare och erfarna musikanter att spela ihop och ha roligt.
- Man får låna ett instrument och sen är det bara att sitta med, lyssna och härma. Man spelar de toner man kan och ser glad ut för resten. Efter ett tag kan man det mesta.

Och många är det som varit med i Gotlands balalajkaorkester genom åren och sedan fortsatt med musiken.
Bassångaren Henning von Schulman, gitarristen Roger Gustafsson, Pascal-trummisen Isak Sundström, Musikalkompaniets Ville Blomgren och dragspelerskan Hillevi Knutas är några exempel.
Med ett par framgånsrika samarbeten med Visby allmänna sångförening bakom sig ville Gotlands balalajkaorkester inför jubileet pröva något nytt. Valet föll på irländsk musik och folkmusikgruppen Krack, som i sin tur tioårsjubilerar, blir gästband. Under hela hösten har de båda grupperna slipat på sina egna låtar och på ett antal gemensamma.
- Det blir lite grann ur deras repertoar och lite grann ur vår, en bra mix mellan ryskt och irländskt säger Owe Ronström. Ett experiment, som skulle kunna var både ryskt och irländskt men som är skrivet av fransmannen Erik Satie, är "Gymnopédie no 1". Ett väldigt vackert stycke och jag tror Satie skulle varit nöjd med vår tolkning. (text: Lars Schill)